Hoppa till textinnehållet

Tips på utflyktsmål

Här kommer ett litet smakprov på platser som du lätt tar dig till med bil, cykel eller till fots. Några av dem ligger visserligen strax utanför kommungränsen, men är väl värda ett besök. Turistbyrån på Storgatan 16 i Valdemarsvik hjälper dig gärna med flera tips.

Fogelviks borgruin_s Fogelvis borruin

Fogelviks borgruin

Två kilometer söder om nuvarande Fogelvik och nära vägen mot Kvädö ligger ruinerna efter den medeltida riddarborgen Fogelvik, som omtalas som "Fogelviks torn" 1419. Lämningar finns efter borgens fasta hus, ett stentorn som varit uppfört till tre eller fyra våningars höjd, samt grunder efter enklare träbyggnader, källare och en i sluttningen ingrävd, skyddad hamn. Hela anläggningen var på den tiden omfluten av saltsjön och en grävd vallgrav. På andra sidan vallgraven låg troligen en trädgård och diverse ekonomibyggnader. På 1400-talet residerade här bl a Karl Knutsson Bonde, konung tre gånger under den tid Sverige fortfarande var ett valrike. På äldre dagar drömmer han sig tillbaka på sin unika levnadsbana, enligt den bekanta krönikestrofen på följande sätt:
Medan jag var herre till Fogelvik
var jag både mäktig och rik
men sedan jag blev konung i Svea och Göta land
var jag en arm och olyckelig man.
År 1542 brändes borgen ner till grunden av Dackes folk. Eventuellt byggdes den upp igen på samma ställe, eller flyttades redan då till sin nuvarande plats. Strax söder om borgruinen och bäcken utmed Kvädövägen finns en vacker och ovanlig eneskog intill den betade strandängen med rikt fågelliv.

Vindommen juni 2008 Vindommen

Vindommen

Vindommen är en 15 km² stor, djupt flikig sjö med många mils omkrets. Det framkommer också i den gamla sägnen som i en version berättar om de två männen som för länge sedan slog vad om vem som skulle komma fram först, den som skulle gå sjön runt eller den som skulle gå till Stockholm fram och tillbaka. Den som skulle gå till Stockholm vann vadet - den som skulle gå Vindommen runt kom aldrig tillbaka. Vindommen erbjuder traktens största fiskekortvatten med bl a god tillgång på gös. Fiskgjuse, häger och lom häckar vid sjön. Vid västra delarna av sjön vid Hannäs förekommer en art av ätlig groda som är mycket sällsynt.

Gamla Kungsvägen

På sträckan mellan Skedshult-Gusum kan man finna den gamla riks- eller kungsvägen Stockholm-Kalmar med medeltida sträckning intakt. Milstolpar i huggen kalksten från 1700-talet fanns uppsatt varje 1/4 mil och de flesta finns kvar. Utmed vägen på lämpliga avstånd låg skjutshåll, gästgiverigårdar som Skedshult, Knappekulla och Åby. Särskilt avsatta gästgiverigårdar mot skattereducering för bönderna har sitt ursprung i 1600-talet. Mellan Öjelsbo gård och Knappekulla by går vägen i en lång och brant backe, Ropställsbacken. Namnet förklaras av att man därifrån brukade ropa över sjön till Porsnäs, för att därifrån få hjälp med dragare att ta sig över backen. Knappekulla har gjorts namnkunnigt genom att byn har fått låna sitt namn till huvudpersonerna "Knappekulla ros" och "Knappekulla korp" i August Blanche´s roman Banditen (1848).

Tryserums kyrkoruin_1 Tryserums kyrkoruin

Tryserums kyrkoruin och Loboklint

På en gruskulle vid Kyrksjön ligger ruinen efter Tryserums gamla kyrka, troligen uppförd på 1200-talet och ödelagd efter 1785, då den nya stora kyrkan i östra delen av socknen stod färdig. Nedanför ruinen ligger Tryserums gamla prästgård, med huvudbyggnaden uppförd på 1830-talet och flyglar uppförda på 1700-talet. Den norra av flygelbyggnaderna lär enligt traditionen ha uppförts av prosten Henric Jacob Sivers, för att inhysa hans stora samling av böcker och antikviteter. Sivers var en mäkta lärd herre, forskare, författare, kunnig läkare och apotekare. Han var dessutom far till Nils Henric Siversd, adlad Liljensparre och beryktad och fruktad som bl a polismästare i Stockholm och odödliggjord genom att han snabbt lyckades gripa gärningsmannen till mordet på Gustav III. Byggnaden innehåller idag Hembygdsföreningens samlingar. Strax norr om kyrkoruinen ligger en s k jättesten som en jätte skall ha kastat mot kyrkan från sitt tillhåll vid Loboklint då han inte tålde att höra kyrkklockorna. Loboklint vid Kyrksjöns västra sida är en utmärkt utsiktspunkt, där man kan blicka ut vida över socknen. Hänfördes av utsikten från klintens hjässa gjorde också författare K G Ossiannilsson (född 1875) när han var och friade hos prosten Arnmans dotter i prästgården. I sin dikt, På Lobo Klint, ingående i samlingen Hjärtat sjunger, skaldar han om utsiken från Lobo Klint.

Skrickerums gruva

Skrickerums gruva ligger i en bergssluttning ca 1 km norr om Övre Skrickerums by. Gruvan upptogs 1779 av ägarna till Åtvidabergs gruvor och kopparverk och drevs som koppargruva till 1784. På 1820-talet upptogs brytningen igen men lades ånyo ner efter några år. Åren 1898-99 bearbetades den igen, men denna gång för de sällsynta selenmineraler som J J Berzelius hade konstaterat vid Skrickerums gruva omkring 1820 och som han kallade eukarit och selenkoppar (berzelianit). I ett tredje selenmineral lyckades E A Nordenskjöld 1866 påvisa det nyupptäckta grundämnet thallium. Även andra ovanliga mineraler är kända från Skrickerumsgruvan, vilket gör den mycket intressant ur geologisk synpunkt.

Varggrop vid Fallingebergssjön

Ca 100 meter söder om Fallingebergssjön ligger dold i tät granskog lämningar efter en gammal varggrop. Vargarna var en svår plåga i dessa trakter i början av 1800-talet och man organiserade stora vargskall där flera socknar slog sig samman och gick man ur huse.Vargnät, varglappar och varggröpper var olika hjälpmedel som ett led i att effektivt kunna utrota det hatade djuret

Yxningen_2 Yxningen

Yxningen

Den stora sjön Yxningen har en rik och intressant insjöskärgård och sjön är på sina ställen mycket djup, över 80 meter. Den är förhållandevis näringsfattig och har utomordentlig vattenkvalité. Yxningen är vattentäkt för tätorterna Gusum, Ringarum och Valdemarsvik. Sjön innehåller flera postglaciala reliker, t ex fiskarten hornsimpa och pungräka. Fiskgjuse, bivråk, lärkfalk, häger och eventuellt uv häckar runt sjön. Yxningens branta stränder och de stora nivåskillnaderna ger förutsättningar för ett flertal utomordentliga utsiktspunkter med hänförande utsikt över sjön och det vildmarksliknande landskapet.

Kungsstenen_1 Kungsstenen

Kungssten

Utmed landsvägen mellan Frörum och Bråta står en minnessten, den s k kungsstenen, som berättar om ett besök som Gustaf III avlade vid Gusum 1775 på sin resa till Karlskrona. Stenen har följande inskription: "Gloria Supremo, År 1775, Den 26 sept, Då resan till; Carlskrona Bär, Kong Gustaf, Tredie, Spisar här, på Gusums, och dess, Gustafs Parck, som ristar sten, för, Wår monark, underdånigast, af, Gustaf Spaldencreuts".

Ken

Sjön Ken (Tjen) är med dess säregna namn och branta och otillgängliga stränder förknippad med många sägner och övernaturliga ting. Vid dess norra ände ligger gården Risebo. Där bodde en gång i tiden en bonde som skall ha hetat Magnus. Det skall ha varit en ryslig karl. Hans son brukade berätta hur fadern för att tukta honom bl a brukade hålla honom under vattnet långa stunder. En julnatt skulle Magnus som sed var rida till Ringarums kyrka. På ridvägen vid Myrtorpet kom han fram till ett tvärbrant berg, som han tyckte öpnnade sig och någon kom ut med en butelj och glas och bjöd honom dricka. Det blev en gata rakt in i berget. Han red in där och smakade på bergfolkets dryckjom.

Bronsåldersrösen vid Dala

Öster om Dala gård på en udde och ute på en holme finns det åtta bronsåldersrösen och en skeppssättning, av en för Östergötlands kustland ovanligt slag. Två av rösena är mycket stora och med sina dominerande krönlägen vid kanten av havet mycket monumentala.

Hammarsten_1 Hammarstens vårdkase

Hammarstens vårdkase

På det höga och branta berget Hammarsten vid Valdemarsviken står fortfarande en vårdkase rest, som en erinran om de svenska kusternas äldsta kända beredskapssystem och hemvärn. Med tämligen jämna mellanrum längs kusterna och dalgångarna har det funnits, vårdkasar i en lång alarmkedja att använda i ofredstid och överhängande fara. Kasarna ingår i en utomordenligt gammal organisation, som säkert har sina rötter i tiden före vikingatiden. I sydvästra branten av Hammarsten finns en typisk klippängsvegetation med bl a blodnäva, tulkört, kungsmynta och Adam och Eva mm.